fredag 15 maj 2015

Föreningen Stockholms Stigcyklister är här!


Den 14 maj bildades formellt föreningen Stockholms Stigcyklister.

Behövs en förening för stigcyklister? Jag tycker faktiskt det. MTB är en idrott och motionsform som stadigt växer. I takt med att fler och fler cyklister börjar dela naturen med andra människor så behöver vi visa att vi inte är naturförstörare eller fartdårar. Vi behöver visa att vårt intresse för cykling går hand i hand med en stark känsla för skog och natur, att vi tar ansvar för de stigar vi rör oss på och att vi är beredda att dela dessa stigar med både människor och djur. 
Precis som landsvägscyklister ofta för en kamp mot oförstående bilister så möter ibland även vi stigcyklister bokstavligt talat på hinder i form av de som inte tycker att vi hör hemma på de stigar där de kanske har vandrat i fred i många år.
På min förra tur möttes jag av detta hinder som någon byggt upp i en nedförsbacke...
 
 
Jag kan inte tolka dessa hinder som något annat än oförstående inför vad vi stigcyklister egentligen ägnar oss åt. Det är här jag tror att föreningen kan spela roll. Genom en samlad röst kan vi bättre sprida kunskap om vad vi håller på med - både till privatpersoner och myndigheter.
Vi måste samtidigt vara medvetna om att det i alla läger finns de som inte delar samma ambition. Det finns säkert de som inte har något av intresse av naturvård. Det finns säkert de som bara är intresserade av blåsa fram i hög hastighet utan att ta hänsyn till andra människor. Även här ser jag en uppgift för föreningen: Att visa för andra cyklister hur man kan leva i symbios med naturen och samtidigt njuta av sin sport.
Jag ser också en annan mening med föreningen: Actionsport har aldrig varit hetare än nu. Om vi lyckas attrahera fler ungdomar till att utöva sin idrott i skog och mark kommer vi att bli ännu fler som inser värdet av skogen och kämpar för dess bevarande.
 
 
Själv så blev jag en stigcyklist genom ett livslångt intresse för natur parat med ett intresse för cykling (då jag sedan några år tillbaka inte längre kunde löpträna på grund av ett ömmande knä). Att snirkla sig fram på bitvis tekniska stigar - som jag tidigare kanske aldrig trampat på - är en njutning. När solen strilar ner genom grenverket ovanför mig och en hare noga följer min framfart från en stubbe bredvid mig - då är jag ett med naturen. Då är jag hemma. Ett hem som jag vill fortsätta njuta av - ensam och tillsammans med andra!
 
Stockholms Stigcyklisters hemsida: http://www.stockholmsstigcyklister.se/
 

lördag 9 maj 2015

En tur med resultat

Dagens tur sträckte sig dryga 18 km från Hässelby till Brukets skidbacke i Järfälla, uppför och nedför och hem igen. Att cykla uppför en skidbacke bidrar ju till lite flås, men behållningen är den vidunderliga utsikten när man väl kommit högst upp och kan pusta ut!
 
 
Jag vet att det går en stig genom skogen bakom skidbacken - vilken jag försökte hitta. Jag hamnade dock fel och höll på att vurpa rejält när jag i ganska hög fart körde in i ett parti med stora stenar som jag var totalt oförberedd på...
 

Färden genom Hummelmora hage var som vanligt fantastisk vacker - med undantag av en hord långhornade tjurar(!) som vid ett tillfälle stod i vägen för mitt spår.
Väl hemma kollade jag Strava som jag alltid kör med - och blev positivt överraskad: Jag har aldrig direkt strävat efter att slå KOMs. Jag vet knappt var segmenten går, men dagens resultat gav lite mersmak...

 
Jag vet att jag kan cykla snabbare än idag på samtliga dessa segment. Nästa gång... då jäklar!

fredag 8 maj 2015

En liten film från förra våren...

När jag tidigare i veckan satt och rensade datorn på gamla bilder trillade jag över några filmklipp jag spelade in för ganska exakt ett år sedan. Efter lite knåpande lyckades jag få ihop bitarna till en liten film. För mig är det här första försöket till lite mer avancerad filmredigering så man får ta det för vad det är. Själv ser jag det mest som ett minne av min gamla hardtail som nu är såld. Det är kanske dags att göra en ny film - med nya hojen! :-)

måndag 4 maj 2015

Inte ett ord i pressen!

I helgen avgjordes Lidingöloppet MTB för tredje gången. Knappt 2000 cyklister anslöt för att trampa sig runt de olika sträckorna ute på Lidingö. Tävlingen växer för varje år och anses redan i MTB-kretsar som ett av de lopp man bara måste ha deltagit i någon gång. Det har bloggats och gjorts inlägg i forum och Facebook-grupper. Träning, taktik, dricka och allt annat har diskuterats och trots ett något dystert väder så känns det som om många har varit nöjda med dagen.
Men var fanns pressen???
Jag har surfat runt och bläddrat i tidningar. Inte ett ord!
Det verkar som om sportredaktionerna totalt har missat att cykling i alla dess former är en av de starkast växande motions- och idrottsformerna just nu.
Nog för att Stockholm har en bra bit kvar innan man kan kalla sig en cykelstad - men när ett idrottsevenemang börjar attrahera uppemot 2000 deltagare, såväl elit som motionärer, tycker man ju att en liten notis vore värd att skriva om detta! Eller?

Lidingöloppet MTB

lördag 25 april 2015

Bättre rustad för stigarna...

Jag har cyklat på en 26" hardtail sedan jag upptäckte tjusningen med mountainbike för två år sedan. Under den tiden har jag utforskat naturen på två hjul i naturen främst runt Järfälla med alla dess otaliga stigar. Och det är just där jag upptäckt min glädje: STIGARNA!
Men stigcykling har sina utmaningar: Här samsas rötter och stenar med varandra och med en hardtail med små hjul har jag det senaste året längtansfullt sneglat på både fulldämpade cyklar såväl som på större hjuldiameter. Jag har helt enkelt ledsnat på en bakdel (cykeln alltså!) som studsar hårt för varje hinder. Jag har även känt av begränsningen med små hjul där jag ibland bromsat istället för att våga satsa. Cyklingen kunde alltså bli roligare.
Och nu har den blivit det...
 
 
Lapierre Zesty TR 329 heter min nya kamrat. Och då TR står för "Trail" d.v.s. stig eller spår så känns det onekligen som om jag har hittat hem. De första turerna har varit som att går från en gammal trång Fiat till en stor fräsig lyxbil. Skillnaden är makalös. Plötsligt får jag ett flow i cyklingen som jag aldrig har upplevt förut. Den mjuka dämpningen kombinerad med 29" hjul gör att jag nu flyter fram över stenar och rötter. Plötsligt vågar jag satsa och ta i istället för att fega. Cykeln har gjort att något som redan tidigare var roligt, numera är alldeles, alldeles underbart!!!
 

onsdag 22 april 2015

Filmtips...

Global Mountain Bike Network heter en Youtubekanal som jag just upptäckt. Här varvas tekniktips med olika övningar för att bli en bättre mtb-cyklist. Allt är gjort på en ganska så basic nivå, men deras korta filmer (som sträcker sig från minuten och uppåt) är mycket instruktiva och bra filmade. Jag tror att även en van cyklist kan ha utbyte av dessa filmer. För visst tröttnar man aldrig på mtb-filmer!
 
Här är ett exempel...
 

fredag 27 mars 2015

27,5" vs 29"

Nu när ingen längre diskuterar 26" har de två kvarvarande hjulstorlekarna tagit över kampen. Som vanligt finns där två läger som ivrigt förespråkar sin tro. De senaste åren har till stor del präglats av ett stort uppsving för 29". Sportson har t.ex. bestämt att bara sälja denna hjulstorlek. Under 2014 har dock saker börjat förändras. Alltfler verkar lämna de större hjulen till förmån för 27,5. Cykeltillverkaren Giant har i sitt modellprogram bara 27,5" och inga större! Med andra ord så blir man som konsument ganska så kluven när det gäller att välja. Den bistra sanningen är att i denna strid finns ingen vinnare: Hur lång du är, vilken typ av cyklist du är, vilken terräng du cyklar i och vilka lopp kör du. Allt spelar in och det gäller att ta med dessa faktorer när du börjar titta på Hjulstorlek.
Visst kan man se det hela krasst och konstatera att det viktigaste är att ha kul i skogen - inte vilken cykel du sitter på. Men väl i butiken så måste du ändå göra ett val.

Kortfattat kan man säga att om du cyklar mer crosscountry, flackare banor och inte så mycket tvära kurvor så är de större hjulen att föredra. Det har fördelen att rulla lättare över hinder och du hittar lättare en högre snitthastighet.
Cyklar du mer varierat på lite knixigare stigar, uppför och nedför med stundtals tvära svängar så är 27,5" att föredra. Många som förespråkar dessa hjul hänvisar också till den lekfullhet som de mindre hjulen kan erbjuda. (Sedan finns det förstås mängder med undantag och åkare som utan problem kör på avancerade stigar med 29" och tvärtom.)
Det känns viktigare att hitta en geometri som känns bra. Och här bör man nog vara öppen för båda hjulstorlekar.
 
På Youtube finns en hängiven mtb-cyklist, Clint Gibbs, som jag själv tycker gör riktigt bra tester och förmedlar mycket av det man vill veta på ett tydligt och begripligt sätt. Hans test av de båda hjulstorlekarna kan rekommenderas. Även om även han fokuserar mycket på varvtider så pratar han mycket om känsla och hur cykeln beter sig i skogen. Något som jag personligen värderar högre än hastighet! 
Gibbs jämförande test kommer i två delar där den andra är en sammanfattning av hans upplevelse.

Mycket nöje...

Del två...